Den här boken är en ungdomsbok. Den handlar om Mimmi och hennes klass som går på historielektioner hos en som heter Lolo. En dag berättar hon för klassen om Sara. Sara levde 1753 på en gård som hette Silverhammre.Sara är en piga och gillar Simon, som är dräng på gården. En dag pratar Mia om Simon med Sara och då slänger Sara ur sig att Simon ska ge henne en blå sten, som ett halsband, ett sådant som fröken Louisa har. Mia säger att om Sara ljuger får hon sitta i stocken på söndag. Men det Sara sagt är inte sant och senare beklagar hon sig för Simon. Nästa dag har Simon Louisas blå sten med sig. Sara visar stenen för Mia och ger den sedan till Simon så att han kan lämna tillbaka den, men han blir upptäckt. Han skickas i fängelse och Sara säger att hon ska hämnas, för Simons skull.
120 år senare kommer Sara tillbaka till Silverhammre. Hon är lik den gamla Sara men de på gården tror inte att hon kommit tillbaka. Sara förstör allt för personerna på gården, det slutar med en brand. Allt är för Simons skull. Så avslutar Lolo berättelsen. Och nu har det gått 120 år sedan Sara kom tillbaka, tänk om hon kommer tillbaka igen. Det är precis vad hon gör, Mimmi ser Sara med sin pojkvän...
Huvudpersonerna är Sara och Mimmi. Sara har midjelånga flätor i råttfärg. Hon har gula ögon och långa ögonfransar. Sara verkade snäll i början av boken men senare blir hon dummare. Mimmi är rätt så lik Sara men verkar snällare.
Boken har långa meningar och är lite krånglig. Det flyter på när jag läser.
Berättelsen är inte i tidsordning. Det är författaren som berättar. Den är spännande.
Jag tycker att den här boken var jättebra och mycket spännande! Den är svår att sluta läsa. Det dåliga med boken är att den slutade lite spännande och sådant gillar jag inte. Jag kan rekommendera boken till andra läsare. Den får 7/10.
Av: Adina Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar